Räkna inte ut Justin
Filmen om tonårsundret Justin Bieber är förstås långt en generationsfråga men förtjänar ändå att uppmärksammas. Trots allt är Never Say Never den mest framgångsrika musikdokumentären genom tiderna, Michael Jacksons svanesång inberäknat.
Men där This is It handlade mest om musiken och showen fungerar Never Say Never även som personporträtt med familjealbum-status. Träffa Justins mamma, ensamförsörjaren, hans mormor och morfar i Smalltown, Kanada. Skaka tass med grannarna, barndomskompisarna och läraren. Och så fansen, de skriande småtjejerna som älskar rubbet: rösten, personligheten och frillan den frillan. Mycket väsen för några hårstrån om man säger så.
Men mycket av det där visste vi från förut och betydligt intressantare – innehållsmässigt – blir dokumentären när den kommer in på kapitlet sociala medier: den avgörande faktorn vid lanseringen av en tonårsidol som skivbolagen inledningsvis nonchalerade.
Här kunde man förstås också dra ett resonemang om den nya ”barnsliga” ungdomskulturen, om det faktum att flickebarn som har kvar mjölktänderna, och som för några tiotal år sedan skulle ha lallat till Anita Hegerlands Mitt sommarlov, nu hakar på kärlekssånger av en redan i sig brådmogen popstjärna.
Poängen är att småtjejerna har rätt: filmen fungerar på sina egna villkor. Inte för att musik är bäst på bio men ljudet och ljuset i kombination med det stiliga kameraarbetet (i 3D) gör att Never Say Never brädar mången stadionkonsert. På tal om det har filmens final förlagts till Madison Square Garden i New York där Justin får sällskap av diverse gästartister
